Till minne av Daniel.

-Mamma! Kolla min teckning!
Jag släppte blicken från boken och tittade ner på min dotter som satt på golvet och ritade.
-Nej men gud vad fint, hjärtat! sa jag men jag hade absolut ingen aning vad det var hon ritade. Jag försökte fundera ut vad det var hon ritade men det var nästan omöjligt kändes det som.
-Jag är hungrig..., sa hon sen och reste sig upp.
-Gå in till köket så kommer jag strax! sa jag och hon rusade mot köket. Jag reste mig lugnt upp och begav mig mot köket. Jag öppnade kylen och frågade vad hon var sugen på.
-Pannkakor! ropade hon glatt.
-Pannkakor? Det åt vi ju igår! sa jag förvånat.
-Men det är ju så gott att man kan äta det två gånger efter varandra!
Jag stängde kylen, såg på henne och satte mig på knä framför henne.
-Men om det fortsätter såhär så kommer du tillslut rulla fram på gatorna.
-Vadå? Vad menar du?
-Du kommer bli fet om du äter för mycket pannkakor förstår du väl! fnissade jag.
-Vad ska jag äta då? frågade hon irriterat.
-Frukt.
-Frukt? Till middag?
-Nej men jag ska ju göra middag om några timmar så du kan inte äta för mycket nu! Du kan få ett äpple.
Hon nickade och jag gav henne ett äpple.

Jag älskar verkligen den ungen. Hon är så lik sin pappa. Både på utseendet och beteendet. Jag blir nästan tårögd bara när jag tittar på henne! Nu för tiden brukar jag sitta och bara titta på henne när hon ritar eller leker med sina leksaker. Hon har just fyllt fyra. Hon frågar jämt var hennes pappa är. Jag förklarar att han inte kommer tillbaka och sen försöker jag undvika diskutionen. Den ungen är verkligen otrolig! Trotts att hon är så liten förstår hon när jag tycker något är jobbigt att prata om genom att bara titta på mig. Då blir hon tyst och säger inte mer.
Hennes pappa dog för snart fem månader sen. Jag har inte kunnat sova på nätterna sen dess. Jag gråter varje natt för det är så fruktansvärt att inse att han faktiskt inte finns mer. Jag kommer aldrig få se honom igen, aldrig krama honom, aldrig kyssa honom och aldrig prata med honom igen.
Hon vet inte om att han är död, jag vet inte hur jag ska kunna berätta det för henne. Hon är ju så liten, det kommer att krossa henne totalt! Men jag måste berätta det!
-Dani, vad har du ritat där för något? frågade jag.
-Det är jag, du och pappa på stranden. Vi har picknick, svarade hon. Jag fick en klump i magen.
-Kan du skriva våra namn på bilden? frågade hon efter en stund.
-Självklart.
Jag skrev 'Dani, Hedda, Daniel' med stora bokstäver på pappret och gav den sen till Dani.
-Tack!


Jag sitter alltid och tänker på när jag och Daniel träffades för första gången och vår fina tid tillsammans och allt vi gjort tillsammans!
Innan jag träffade honom var jag mycket deprimerad. Jag hade skärt mig i handleden några gånger men inte speciellt överdrivet som vissa gör. Bara några små skärsår. Jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva något trevligt i mitt liv igen. Sen träffade jag en kille som jag verkligen blev förälskad i. Han hette Albin. Men efter ett tag märkte jag att jag bara var ett andrahandsval för han gillade en av mina kompisar men han kunde inte få henne så då tog han mig istället. Han var ännu en idiot av alla andra killar som jag blivit förälskad i.
Efter detta blev jag ännu mer deprimerad och orkade verkligen inte vara glad längre. Sen berättade min kompis om en kille som hon kände som var riktigt schyst.
-Han heter Daniel, sa hon.
Hon visade en bild på honom och jag föll för honom direkt. Men jag vågade först inte göra något åt det för jag var rädd för att bli sårad igen och det är något jag alltid kommer att vara rädd för. Inte bara när det gäller killar, också vänner för jag litar alltid helt enkelt på fel människor.
Efter ett tag orkade jag inte gå runt och tänka på Daniel hela tiden och inte göra något åt det så jag frågade om hans nummer och vi började smsa. Jag minns t.o.m det första smset han skickade till mej. Jag skrev: 'Hej, det är du som är Daniel, va?' och då skrev han: 'Ja, det är jag! Åh... Du är den där söta tjejen som Cornelia snackade om? :) Vad trevligt att du skriver till mej! :3'
Sen smsade vi om olika grejer i flera timmar och likadant dagarna efter det!


Hoppas att ni gillade det! Ett nytt kapitel kommer imorgon! :)
/Linnea